En förmiddag på stranden

Vi gick med Christina och Karl-Christian till stranden en stund efter vi hade lämnat de stora barnen i dag. Det vräkte ner regn på morgonen, men sen klarnade det upp. Det är verkligen fantastiskt vackert att få bo så nära havet och se vattnet i alla årstider. I dag var vinden kylig, det är vinter på väg. 

 Killarna kan leka precis hur länge som helst. De bästa lekarna kommer fram bland klipporna. Plats för fantasi och spring i benen.

När vi kom hem bakade vi chokladbollar, blir en liten "treat" att ha med i lunchlådorna i morgon.

Och här är jag. Tog med bilden för att jag tycker mest att jag håller på att bli så otroligt lik min mormor, Stina. Särskilt i de här brillorna... :)

Hemmafrudag DELUXE

Ja, ibland kommer de. Kanske när man som bäst behöver det. Hemmafrudagarna DELUXE! (Du kommer avsky mig efter detta inlägg...)

Efter en ilsken morgon med ryggont, influensakänning i hela kroppen, hällregn och kinkiga barn (inte deras fel, men de blev ju kinkiga eftersom jag var kinkig...), bestämde jag mig för att tacka nej till en tur till IKEA och på egen hand åka till Chadstone. Chadstone är typ södra hemisfärens största shopping town, bara 20 min härifrån. Där finns allt ifrån det billigaste till det allra lyxigaste.

Och tänk vad lite gammal hederlig shopping kan göra ibland. Några fina kassar att gå och bära på. En kaffe på egen hand på ett hippt kafé. Botar till och med influensasymptom.

Efteråt fick jag åka till en väninna och bekräfta att jag gjort bra inköp. Det tyckte hon såklart. 

Sen blev det hem och göra lite utrensning i garderoben. Göra plats liksom. Det var nödvändigt. Och så skönt efteråt. Sorterade också allt efter typ och färg. (Ja, det är lite desperate housewife över det....)

Full av energi brände jag sedan av snabba 7 km runt Black Rock innan barnen skulle hämtas. 

Hemmafrudag DELUXE helt enkelt! 

(Nu ska jag på YOGA). 

Bildkavalkad från en härlig helg

 Ännu en härlig helg har sprungit förbi. Vi inledde den på St Kilda adventure playground. Titta så fiffigt de har löst kösystemet till studsmattan! En lång rad med färgglada nummer där barnen sitter på led och väntar på sin tur. Den som står näst på tur sköter det hemmagjorda timglaset. 3 minuter får man hoppa!

 På kvällen hade vi några nya svenska vänner på middag. Våra barn brukar alltid avsluta med att ta fram ficklamporna och gå på safari i vår trädgård. Denna gång blev det succé! En frogmouth owl på hustaket och en flying fox (fladdermusaktigt djur) i grannens träd!

Det blev två kalas också, Vilgot här med Ryan på ett playland en bit ifrån där vi bor. Fullt ös kan jag lova!

 Sen bestämde vi oss för att bocka av en sak på vår Aussie bucket list: FOOTY match på MCG. Footy är ju alltså Aussie Rules Football och ser mer ut som Rugby, fast ändå inte. Massa konstiga regler och ALLA älskar det här. Ofta får man frågan "Who do you go for?" helt ur sitt sammanhang, och då syftar man på ett Footy lag. Fullt ös i bilen på vägen dit!

 Vilgot, den lille psykoterapeuten?

 En underbart fin dag men kyligt i luften. Arenan rymmer närmare 100 000 människor och är en av världens 5 största.

 Här sitter vi och gottar oss!

 Vilgot hade innan bestämt att han skulle gå för the Hawks, men ändrade sig i bilen dit. Han skulle gå för the Tigers istället. När matchen börjar kan man enkelt uttrycka det som att Hawks krossade Tigers. Vilgot är helt förkrossad större delen av matchen. Inte lätt att vara 4,5 år...

Vi var nog typ de enda som inte hade lagfärger på oss. Hawks kör brun/gult och Tigers svart/gult. Det är när man kommer där med världens alla andra färger på sig som man känner sig som en utlänning..! :)

Långhelg - igen!

Har checkat ut på långhelg igen. ANZAC day denna gång. Vi mest äter och tar det lugnt. Återkommer!

Det här gör mig lite oroad...

Även om inte den australiensiska livsstilen är jättelångt från den svenska, så är det ändå skillnader. Hemma upplever jag att vi har (och kan ha) en stark tro till överheten, staten, kommun, regelsystem, lagstiftning, konsumenträtt etc. Kanske är jag själv lite på gränsen till naiv i min tilltro. Men jag känner att i Sverige så finns ett allmänt kritiskt granskande, både från myndigheter, media och privatpersoner som gör att vi är mer eller mindre tvingade att ha en hög kvalitet på produkter och tjänster.

Det är inte riktigt så här. Eller, jag uppfattar det inte så här. Många produkter och tjänster paketeras snyggt, men innehållet är inte riktigt vad man tänkt sig.

Därför blir jag lite bekymrad när jag läser på barnens tandkräm att den är sockerfri. Eller ska jag vara lugn och trygg med att jag gjort ett bra val? Jag blir lite oroad, för saker som jag tar för givet hemma, är uppenbarligen inte lika självklara här...

Tre saker

Vad sägs om en liten lista?

Här kommer tre saker/fenomen i Australien som jag aldrig trodde att jag skulle uppskatta:

1. Fitted sheets
Detta finns ju i Sverige också, men i Australien är det det enda som säljs. Alltså inte vanliga släta underlakan, utan "resårlakan", som man trär på madrassen. Jag har alltid tyckt att dessa lakan varit opraktiska eftersom de är helt hopplösa att vika och förvara i garderoben. Men, jag har ändrat mig! Vad gör lite knöl i garderoben mot smidigheten att byta lakan. Me like fitted sheets!

2. Dresscode träningskläder
Hemma var jag absolut av åsikten att träningskläder hör till gymmet, löpspåret eller yogamattan. Här har jag fått ändra åsikt. Den allmänna dresscoden bland ladies här är: lycra, lycra och åter lycra (om du inte är en superfixad mamma med high heels etc). Lycra i alla möjliga färger. Alltid kombinerat med någon form av jympadojja. Inga konstigheter. Så smidigt att bara stiga upp på morgonen, rakt i lycran. Noll fix. Om man sen kommer i väg till gymmet är en annan sak. Kanske hamnar man på ett café istället. Det händer. Sen går man bara hem o duschar lite senare. Och byter om lagom till eftermiddagen. Eller så struntar man i det. Så jag har ändrat mig! Me like dresscode träningskläder!

3. Kaffe innan maten
Kaffe har för mig alltid varit drycken som dricks EFTER måltiden alternativt som solitär som i FIKA. Aldrig hade jag trott att jag helt bekvämt skulle kunna klippa både en och två strong latte INNAN jag äter lunchen. Eller, en och en halv innan och en kall halva till maten. Det är så märkligt att skriva detta men, jag har ändrat mig. Kaffet är gott innan maten. Me like!

Här sitter fina mamma och njuter av att snart få dricka sin Aussie Strong Latte. Gammal bild från vår resa till Sydney i februari. 

Hemmadag med lilleman

Onsdagar en en av Vilgots och mina hemmadagar. Man skulle väl kunna säga att vi har ofta lite olika förväntningar på våra hemmadagar. Vilgot vill helst leka HELA TIDEN och frågar direkt på morgonen vem han ska kunna leka med i dag. Jag tycker väl mer att det är rätt bra om han får lite avkoppling från att leka och kan bara vara lite hemma, och följa med mig på lite uppdrag. 

Något som vi båda tycker är viktigt är att fika, så det gör vi mycket...

Vi hade också hört rykten om att det såldes riktiga våffeljärn på Big W (en stor supermarket här), så vi fick ju såklart åka till det stora köpcentrat Southland för att leta. Men tyvärr ingen lycka idag... Det blev i alla fall en sushilunch, Vilgots önskemål. Gurka- och avokadorullar ska det vara. Med mycket soya.  12 bitar klämde han i sig. 

Sedan blev det "food shopping" på Morabbin Wholesale. Där finns det mesta som man behöver i grönsaksväg. Det är inte direkt ett glammigt ställe, tvärtom. Ganska skabbigt faktiskt. Men fina grönsaker och bra pris. Det passar ju en sm(n)ålänning som jag.

Och nu är det snart dags att hämta Signe. Sen blir det middag. Barnen och jag äter ofta vid 4.30 tiden redan. De är rätt hungriga efter en lång dag i skolan med bara en smörgås till lunch. Kvällsmackan äter de tillsammans med Lars när han kommer hem lite senare. Gott så!

Back to school

Signe på väg till skolan. Bilden inte från i dag, i dag ÖSREGNADE det. Så ingen bild...

I dag var det dags att börja skolan igen efter ett två veckors långt lov.

Många mammor här är ju hemma med sina barn, och vad man tycker om det varierar väl lite från person till person och kanske också från dag till dag... Ganska ofta hör jag hur jobbigt, tråkigt och outhärdligt det är att vara hemma med barnen. Särskilt när det är holidays. Förväntningarna är att det ska bli skitjobbigt istället för avkopplande. Något som skall uthärdas istället för att njutas av. Hemmamammor har väl kanske helt enkelt för mycket av det goda redan under terminerna, vad vet jag?

Men många här har ju heller till exempel inte trädgårdar att släppa ut barnen i utan det blir mycket bokade och planerade aktiviteter, som ju såklart kräver en del av föräldern i form av planering, hämtning, lämning och så vidare. Jag har halkat in och ut ur det här (jag ska skriva ett inlägg om detta någon gång, hur värderingar som de i föräldraskapet utmanas i en annan kultur) och känt mig förvirrad över vad man gör när det är lov. Eftersom vi inte har några släktingar att besöka så vill man ju ändå hitta på saker.

Så vi har tidigare också dragits med i att låta barnen göra så mycket som möjligt under loven. Gå olika holiday programs till exempel (utbudet är ENORMT: matlagning, tennis, pyssel, simning etc etc etc). Men jag hade detta lov bestämt mig för att bryta det där, att faktiskt vara hemma med dem, att inte försöka "hitta på" så mycket som möjligt för att att underhålla barnen och ge lite falsk ledighet till mig.

Så här i efterhand måste jag säga att jag känner mig nöjd.  Även om jag hade lite blues så där halvvägs, så har vi ändå haft det jättebra. Och mycket handlar om mindset. Mitt mindset alltså. Om mitt mindset är att vi har tid, att vi har frihet och att vi har kul - tänka sig - då blir det ofta så. Och så skönt det har varit att inte stressat i väg på aktiviteter och packat matlådor. För tidigare har det ju inte varit något lov, bara aktiviteten skolan som har bytts mot andra aktiviteter. Stressen och matlådorna har ju varit detsamma.

Och det bästa av allt: det var tummen upp för att börja skolan i dag. Barnen lite så där härligt uttråkade och längtande efter kompisarna och fröknarna. Precis som det ska vara!

Hjälp!

Läser om detta och detta och tänker att vi tar en båt hem i juni... Hjälp.

Påskdagen i Svenska Kyrkan

Känner man sig lite nere och behöver lite hemma feeling, då är så gott att åka till Svenska Kyrkan i Toorak. Där jobbar de mest fantastiskt öppna och trevliga människor som är till stor hjälp och stöd för många.

På påskdagen var det familjemässa med efterföljande fika (kanelbullar, mjuk kaka och andra småkakor), påskpyssel för barnen och godisregn! Behöver väl kanske inte säga att barnen var hur nöjda som helst och samlade hela tröjan full med choklad.

Dessutom fick jag tag på en svensk bok, hjortronsylt och två flaskor Grumme såpa. Lycka!

Red Hill Market

Efter den väldigt fina långfredagen, med gäster och matdramatik, kände jag mig helt slut på lördagen. Men Veronica SMSade mig tidigt och undrade om vi åka ner till Red Hill Market. På 30 min tog jag mig från sängen (Vilgots säng) till hennes hus i Elwood och sedan åkte vi den dryga timmen dit. Ett fantastiskt ställe men bara olika sorters hantverk, växter och grönsaker.

Verkligen ett helt underbart ställe. Full med folk och efter den senaste tidens regnade så var allt täckt i lera. Vi hade hoppats att få tag på en god frukost där, men det fanns inte riktigt vad vi hade tänkt oss så till frukost blev det Calamari och en latte. Det var definitivt en förstagångsupplevelse...!

Hur gick det då?

Långfredag med fullt hus och "Här är ditt kylskåp"-s menyn, hur gick det?

Jamen, jag måste nog ändå säga succé. Inte bara vår förtjänst men ändå.

Tyvärr är jag världens sämsta partyfotograf, så jag kan tyvärr inte visa bilder. Men tomatsoppan värmde fint där vi satt i den kyliga kvällen under filtar på altanen. Laxen grillade Lars fint och vi lyckades trolla fram lite kycklingfilé ur frysen som blev till kycklingspett till barnen.

Men bäst var nog att Nils hade tagit med sig en världsfin Tiramisu till efterrätt. Satt som en smäck, vi somnade sent, trötta men glada efter en härlig kväll. :)

När man ska ha gäster på en långfredag

När man ska ha dinnerparty på en långfredag och man inser att det i hela Melbourne inte finns en mataffär öppen och det var mer än en vecka sedan man handlade: då gäller det att vara kreativ.

 

Så, nu har jag tömt frys och kyl och bestämt att menyn blir: 

Förätt

Krämig tomatsoppa med kikärtor och persilja

Huvudrätt

BBQ med laxkotletter och kycklingspett 

Ungsrostade rotsaker med rosmarin

Grillad halloumi

Tomatsalllad 

Efterrätt

Glassstrut

Ojojoj, vad tror ni? Känner mig under omständigheterna nöjd. Återkommer med resultatet. 

När jag blir stor, mamma

"När jag blir stor, mamma. Då ska jag bli bakare. Å jägare. Å fiskare. Å kramare. "

Vår alldeles egna Vilgot Lars Joel Emil Spiderman Westerfur. Som helst inte vill vara med på bild. Han skulle nog fixa alla de där jobben i framtiden. Nu är jag mest glad för det första och det sista.

School holiday blues

Ute på lunch. Morsan orkade inte laga mat idag. 

Usch, igår var en lite tung dag. Lars har varit i Sydney och jobbat hela veckan, och det blir lite ensamt på hemmaplan även om man träffar vänner varje dag.

Jag blir också lite ledsen när jag ser mina Aussie vänner lägga upp bilder på deras barn när de är på holidays hos sina mor- och farföräldrar, fastrar och mostrar etc. Då sticker det till lite i hjärtat och jag blir ledsen för att mina barn inte har så många sådana vuxna omkring sig. De får stå ut med mig och Lars. Jag kan liksom bli ledsen för att barnen inte får gå och handla med sin farmor och få en godisbit fast det är tisdag. Eller sova över hos moster och vara uppe så länge som de vill. Eller gå i skogen med en morfar som har tid. För de får vara mycket med sina föräldrar (och det är ju verkligen en av förmånerna här, något som vi värdesätter så högt). Vi har fått en så otroligt mycket bättre relation med våra barn sedan vi flyttade hit. Med baksidan är ju att ibland skulle det behövas någon vuxen runt omkring som kunde älska dem över allt annat men ändå "tillåta" lite mer. Lite extra.

Låter det konstigt? Det är ju inte så att vi är superstrikta. Verkligen inte. Men vi är ju ända alltid föräldrar. Med ett uppdrag.

Tungt blir det också för det är lätt att känna sig fast. Just nu känner jag mig fast i mat. Om ni visste hur mycket mitt liv handlar om mat. Handla mat, planera mat, äta mat, laga mat, plocka undan mat. Thats about it! (Ok, inte riktigt..)

Men allt har ju två sidor.

Å andra sidan. Så tacksam för att allt vi hinner göra tillsammans. Allt som jag hinner visa dem. Prata med dem om. Att jag hinner laga riktigt mat till dem. Varje dag.

Slut på svammel.

Skridskor

I går hade vi bestämt med Eleonore, Alex, Mia och Anna och deras barn att åka till ishallen och ge våra barn lite påfyllnad av Sverige. Lite orolig eftersom, Signe och Vilgot faktiskt aldrig (!) åkt skridskor innan. Signe var ju fyra år vintern när vi flyttade till Sydafrika och jag tror att hon fick ett par skridskor den vintern, men de blev aldrig använda.

Men vilken dag det blev. En lite trevande start blev till en heldag i ishallen med enorm utvecklingskurva på både teknik och självförtroende! Även undertecknad fick sig ett härligt träningspass, och det sträcker faktiskt lite i låren i dag.

Så med lite hjälp så åkte de flera timmar varv efter varv på discobanan. Kul! 

Utelåsta!

Efter en härlig dag ute i går (skriver mer om det sen) kom vi hem och kunde inte få upp vår grind in till huset...! Jag behöver kanske inte säga att jag inte var så nöjd när jag och barnen helt trötta efter en hel dag ute behövde klättra över den höga och läskiga grinden.... Lite inbrottstjuvsvibbar på att klättra över, kan jag lova...!

Men allt går ju, och egentligen så är det väl lite av ett i-landsproblem. Men här är jag nu på morgonen  innanför grinden, med bilen kvar på utsidan. Håll tummarna för att den öppnas idag!

När det kommer ett paket

Glädjen när det kommer ett paket från Sverige!

St kilda adventure playground

Lars åkte till Sydney i morse på några dagars jobb där. Vi inledde den andra veckan av school holidays här med en lugn morgon. Till lunch så kom Eva, Maisie och Veronica förbi och tillsammans så åkte vi sedan till St Kilda adventure playground. Första gången där, men vi åker absolut igen!

Hela parken är byggt utifrån idén med efterkrigstidens junk playgrounds i Europa. Dvs, barn behöver inte färdiga lekplatser med fina, anpassade redskap. De leker mer kreativt med junk.

Nu hade de väl modifierat parken lite, så några rutschkanor och en plast gungbräda fanns också.

Annars var Adventure Playground ett väldigt St Kilda ish ställe. St Kilda är ju ett av (det finns många) Melbournes bohemkvarter, där är de flesta väggarna grafitti målade och de flesta papporna har skägg. Mammorna har fotriktiga skor och barnen är har kreativa frisyrer. Inte riktigt som i Sandringham, där vi bor.

Nä, i St Kilda är det färgglatt och jag gillar det.

Det här med påskriset

Det här påskriset är som en symbol över hur fel man ibland kan känna sig i ett annat land. Alla bitarna finns där, men ändå inte helt rätt.

Lite oroande också när vi skulle göra semlor en dag för några veckor sedan. Lars hade gjort bullar, finrivit mandel på rivjärn till mandelmassa, vispat grädde för hand. Barnen ba: "Semlor, vad är det?" Ridå.

Liten blir stor

Ibland blir jag nästan chockad när jag tittar igenom mina bilder i mobilen. Vilka är de här stora barnen?

Jag ser den här tjejen. Hennes långa kropp, med armar och ben som växer så fort så det värker. Så fort så att de vill riva ner saker av misstag. Så fort att de fastnar i varandra och andra. Som hänger och svänger lite grann. Jag ser hennes humör. Den där självständiga. Den där som har växt så mycket även på insidan. Jag ser den där skojaren som har vaknat. De där tricken som ska visas. Och alla funderingar. Jag förundras över hur mycket som ryms i hennes huvud. All omsorg.

Och jag älskar henne så.

Helglimtar

Underbara helg. Kanske särskilt när det är school holidays, då är det extra välkommet att ha hela familjen samlad och ett par extra öron som kan lyssna på alla de miljoner frågor, funderingar och berättelser som de två små har.

Här kommer några fotoglimtar från en helg som innehållit det mesta faktiskt. Lite för kropp, lite för själ. Lite för egen del och lite för andras.

Födelsedags BBQ för Hugo som har fyllt tre år! Hurra! Vädret sprack upp och det blev en fin eftermiddag, men tårtan fick ätas inomhus. Vintern är på väg helt klart.

Träningen har legat på is hela veckan, så ett snabb jogg till gymmet och sedan 30 min intensivlyft av tunga saker. Det gör susen för välbefinnandet.

Försökte pyssla ett påskris. Det gick väl sådär, ärligt talat. Men ris är det ju. Med ägg i.

 Vi brukar ta, i alla fall en, lunch eller fika på något mysigt café på helgen. Här på en av mina favoriter. Le Parlour. Höstsolen värmde och kaffet var som vanligt, helt fantastiskt.

Sedan en tur ner till Ricketts Point för en liten strand stund. Det är skönt att bara gå där med kläderna på. Plocka lite snäckor. Ja, det är nästan bättre än på sommaren...!

En härlig helg. Verkligen. Vi är lyckligt lottade som får ha det så här bra.

Drömmar om framtiden

En ganska stor del av min tankeverksamhet går åt till att fundera på framtiden. Vad ska vi göra? Var ska vi bo? Hur vill vi leva?

Någon talade med mig en gång om det där med perspektiv. Att livet är som en stor cirkel. När din yta av det som är känt ökar genom kunskap, erfarenheter och intryck, så ökar också din omkrets mot det okända.

För mig innebär detta rent praktiskt ganska mycket. Hade jag växt upp på ett ställe, träffat en livskamrat från samma ställe, jobbat på samma ställe, bott på samma ställe - så hade jag inte haft med mig alla de erfarenheter jag har fått från att resa och bo utomlands t ex, d v s min yta hade varit mindre. Men min yta mot det okända hade också varit mindre. Min hypotes är att det (kanske) hade varit lättare att fatta beslut då, för det hade inte funnits så många alternativ. Kan det stämma?

Att stiga av ett spår innebär att man har lite olika valmöjligheter för framtiden. Stiga på samma spår igen? Stiga på ett annat? Inte stiga på något spår alls? Stiga åt sidan? Ja, du förstår säkert vad jag menar. Möjligheter och frihet. Ja, såklart. Men också svårigheter, för det finns ju så många alternativ!

Ett spår som funnits med ett tag är, att ha något eget. Driva något eget. Då kan man ju inte låta bli att låta dagdrömma lite när man ser ett sånt här ställe, eller hur?

Röda hus mot grönskande omgivningar. Det finns nästan inget som gör mig så gråtmild.

Stora ytor, möjligheter för allt möjligt!

Suck. Underbart.

 Och snön. Vintern.

Ja, vad säger ni. Ska vi slå till? Alla bilder hittas här.

Tio (!) år som man och hustru

10 årig bröllopsdag. Hur firar man det?

Oj, det har varit mycket funderande fram och tillbaka. Vi hade tänkt att göra en kitesurfing kurs tillsammans, men det dåliga vädret tvingade oss att ändra våra planer. Det blev en kväll med limmade skor, trasiga byxor och fullkomligt ösregn! På något sätt så vi. Att det blir lite som det blir. Kanske inte som planerat, men alltid med värme och glädje.

Av oss blir jag hel. Det enda jag behöver är dig och våra barn. Jag följer dig vart du går. För jag vet att du följer mig. 

Men det var ju såklart inte bara missöden... Nej, en fantastisk kväll med en underbar matupplevelse på Japanska "hemliga" restaurangen Hihou. Helt otroligt att få knacka på en svart dörr i ett till synes mörkt hus, för att sen bli eskorterad in i restaurangen. Väl därinne serverades underbara japanska smårätter, smaker som jag aldrig smakat tidigare.

Sedan blev det en snabb promenad genom CBD för att hinna till nästa underjordsställe, HiFi, där Luke McGregor körde stand-up som en del av Melbourne International Comedy Festival. Det var hur kul som helst och ärligt talat, så viktigt och skönt det är att skratta tillsammans ibland!

Sedan blev det tåget hem och lösa av underbara barnvakten Ruby, som kojsat barnen i sina sängar.

En underbar kväll.

Jag har bara regn hos mig

Regn, regn, regn. Ja, det regnar även i Australien. Och när det gör det så är det allt som oftast skyfall eller alternativt strilande flera dagar i sträck. Så, det är bara att hålla ut ett tag till...

Busy, busy, busy doin' nothin' at all

Helt otroligt så stressiga skollov kan vara. Är inte det konstigt?

Redan flera veckor innan så ska aktiviteter bokas in, planeras, styras upp. Faktiskt tvärtemot vad jag längtar efter. Jag vill ha lugn och ro, frihet, tid att leka och bara vara. 

Barnen säger: "Vi har inget att göra, mamma...!" 

Jag ba: "Å så avundsjuk jag blir! Tänk då kan ni göra precis vad ni vill!"

Vad undertecknad gärna gör när hon har inget att göra: vifta på tårna! Testa, det är mycket behagligt!