Någon talade med mig en gång om det där med perspektiv. Att livet är som en stor cirkel. När din yta av det som är känt ökar genom kunskap, erfarenheter och intryck, så ökar också din omkrets mot det okända.
För mig innebär detta rent praktiskt ganska mycket. Hade jag växt upp på ett ställe, träffat en livskamrat från samma ställe, jobbat på samma ställe, bott på samma ställe - så hade jag inte haft med mig alla de erfarenheter jag har fått från att resa och bo utomlands t ex, d v s min yta hade varit mindre. Men min yta mot det okända hade också varit mindre. Min hypotes är att det (kanske) hade varit lättare att fatta beslut då, för det hade inte funnits så många alternativ. Kan det stämma?
Att stiga av ett spår innebär att man har lite olika valmöjligheter för framtiden. Stiga på samma spår igen? Stiga på ett annat? Inte stiga på något spår alls? Stiga åt sidan? Ja, du förstår säkert vad jag menar. Möjligheter och frihet. Ja, såklart. Men också svårigheter, för det finns ju så många alternativ!
Ett spår som funnits med ett tag är, att ha något eget. Driva något eget. Då kan man ju inte låta bli att låta dagdrömma lite när man ser ett sånt här ställe, eller hur?
Röda hus mot grönskande omgivningar. Det finns nästan inget som gör mig så gråtmild.
Stora ytor, möjligheter för allt möjligt!
Suck. Underbart.
Ja, vad säger ni. Ska vi slå till? Alla bilder hittas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar