School holiday blues

Ute på lunch. Morsan orkade inte laga mat idag. 

Usch, igår var en lite tung dag. Lars har varit i Sydney och jobbat hela veckan, och det blir lite ensamt på hemmaplan även om man träffar vänner varje dag.

Jag blir också lite ledsen när jag ser mina Aussie vänner lägga upp bilder på deras barn när de är på holidays hos sina mor- och farföräldrar, fastrar och mostrar etc. Då sticker det till lite i hjärtat och jag blir ledsen för att mina barn inte har så många sådana vuxna omkring sig. De får stå ut med mig och Lars. Jag kan liksom bli ledsen för att barnen inte får gå och handla med sin farmor och få en godisbit fast det är tisdag. Eller sova över hos moster och vara uppe så länge som de vill. Eller gå i skogen med en morfar som har tid. För de får vara mycket med sina föräldrar (och det är ju verkligen en av förmånerna här, något som vi värdesätter så högt). Vi har fått en så otroligt mycket bättre relation med våra barn sedan vi flyttade hit. Med baksidan är ju att ibland skulle det behövas någon vuxen runt omkring som kunde älska dem över allt annat men ändå "tillåta" lite mer. Lite extra.

Låter det konstigt? Det är ju inte så att vi är superstrikta. Verkligen inte. Men vi är ju ända alltid föräldrar. Med ett uppdrag.

Tungt blir det också för det är lätt att känna sig fast. Just nu känner jag mig fast i mat. Om ni visste hur mycket mitt liv handlar om mat. Handla mat, planera mat, äta mat, laga mat, plocka undan mat. Thats about it! (Ok, inte riktigt..)

Men allt har ju två sidor.

Å andra sidan. Så tacksam för att allt vi hinner göra tillsammans. Allt som jag hinner visa dem. Prata med dem om. Att jag hinner laga riktigt mat till dem. Varje dag.

Slut på svammel.